Long way to happy

It´s like I can't breathe and I can't sleep. Jag försöker att hålla mig glad och positiv när jag igentligen faller isär, när människor i min närhet inte mår bra så gör inte jag heller det. Livet är så orättvis ibland! Allt har varit så overkligt så länge men det är verkligt och allvarligt. Men igår var det som over the edge jag kunde inte sluta gråta, jag var helt skakis. Jag kan inte ens föreställa mig vad dom går igenom som ser det varje dag, att känna sig så maktlös för att det finns inget man kan göra utan bara sitta där och vänta. Jag hoppas av hela mitt hjärta att allt kommer att bli bra, det kommer ta lång tid men det måste bli bra! Jag tänker på er hela tiden!










Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0