DooIt

Som vanligt har det varit en otroligt givande och rolig helg. Fick en sån otroligt positiv feedback på mitt jobb med Léttir, Atli har ju som följt med från början av min och Léttirs resa. Han sa de saker som jag behövde få höra även om jag kanske redan visste det och har hört det förut så är det jätte roligt att få höra det av någon som är så jä**a duktig. Det är hårda ord att få höra att hästen man rider inte räcker till och att mitt jobb med den hästen är färdigt för att jag inte har något mer att hämta där, att han är korrekt ridet och kommer att hålla länge, att han kan allt och aldrig kommer att bli nån riktig stjärna för att han inte har nog med kapacitet för att kunna prestera på en högre nivå. Jag har ju alltid vetat att han inte kommer att räcka hela vägen dit men jag har som aldrigt tyckt att jag är riktigt färdig med han, utan velat fortsätta tills han är det bästa han kan bli, visst kan dom alltid bli lite mjukare och lite bättre, men tillslut kommar man till en punkt där det inte går att göra något mer för att han inte kan lära mig något mer en det jag redan kan och det vi redan har lärt oss. Den hästen har verkligen format mig som ryttare och lärt mig så otroligt mycket, utan han så hade inte jag kunnat det jag kan idag för han är nog den svåraste häst jag någonsin har ridit och att vi har tagit oss dit där vi är idag är mer en vad jag förväntat mig av mig själv. Atli sa att han ser sina hästar som arbetskollegor man älskar dom när man jobbar med dom men sen är det dags att släppa taget och fortsätta att utvecklas med något nytt, och att Léttir behöver någon som mig där jag var för fem år sen som inte ger upp, att Léttir kommer att vara en perfekta läromästaren för någon annan. Jag behöver en ny utmaning att fortsätta utvecklas med. Nu är det upp till mig att bestämma vad jag har för ambitioner med min ridning och med mitt liv.