I'm a mess and it starts to show

Jag hatar att jag håller tillbaka av mig själv för att jag är rädd för att bli sårad. Jag hatar att jag är konflikt rädd och lägger mig alldeles för ofta och inte står på mig. Jag hatar att jag är så velig. Jag hatar att känna mig "fast", när det igentligen inte är något som håller mig kvar. Jag är less på skit snack. Jag är less på att gå och må dåligt, när jag kan göra något åt det. Jag är less på att inte våga leva nu och skjuta upp allt jag vill göra. Vart tog "det löser sig alltid" vägen. Jag är trött på att ljuga för mig själv. Jag hatar att känna mig trasig. Jag är arg för att människor som borde vara en stor del av mitt liv inte är det. Jag är arg för att jag har fått ta så mycket skit för nån annan som jag inte borde fått ta. Jag hatar att tycka synd om mig själv. Jag hatar att jag är så dålig på att säga nej och alltid ska vara alla till lags. Jag hatar att jag känner mig  "not good enough". Jag är less på prestations ångest. Men mest av allt så hatar jag att jag inte tar tag i problemet. Nu är det dags att släppa det som varit och gå frammåt, det är slut med , jag kan inte! För man kan om man vill och man kan komma jävligt långt på ren vilja. Nu är det slut på gnäll och bara dåliga dagar, livet blir fan i mig vad 
man gör det till, det har aldrig och kommer aldrig att vara rättvist.
     


There's always gonna be another mountain
I'm always gonna wanna make it move
Always gonna be an up-hill battle
Sometimes I'm gonna have to lose
Ain't about how fast I get there
Ain't about what's waiting on the other side
It's the climb

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0